Inte min starkaste sida. 

Inte när det gäller att sätta rätt ord på det som finns på insidan. Det är svårt och kan känner att jag får fram det jag verkligen menar och vill utan att det missuppfattas eller feltolkas. 

Men det är så vi människor gör. Vi försöker läsa in och tolka varandra. Ibland tolkar vi utsidan utan att förstå insidan. Och skapar en sanning utifrån det. 

Så det är intressant hur människor kan ha helt skilda sanningar om en gemensam upplevelse. .

Så när det kommer en så kallad sanning om en själv som inte känns som mig eller är det minsta lika min bild. Vad gör man då?

Ena stunden vill jag stå upp för MIN sanning. För min bild av situationen och för mina känslor. 

Sen slår det mig. Varför? 

Varför kämpa om att förändra någons bild av mig, när den personen gav upp om mig långt innan detta.

Och nu måste jag sluta leva i det som var och börja se framåt. Och sakta känner jag att jag kan börja andas igen.