Hej..
Här är jag igen. Tänk att jag hittar hit när jag är som mest på botten.
Men det är skönt att släppa fram det som ibland är svårt att sätta ord på.
Läste mitt senaste inlägg. Och minns så väl den sommaren, minns hur bra jag mådde. Hur kul jag hade.
Minns hösten och hur jag träffade honom med stort H. Hur jag helt plötsligt kände livet falla på plats.
2023 kom och svepte fram, jag tror jag för det mesta var i ett lyckorus.
Men sen kom 2024 och vi började se sker annorlunda.
Och andra delar av livet började också ta emot. Tuffa och utmanande situationer på jobbet under en längre period började komma ikapp och ta min energi
Barn som växer upp, med många känslor, hormoner och starka viljor.
Och ju mer jag ville ha av oss, ju mer gled det bort från mig. Tills jag tillslut stod där igen.
Ensam.
Och inte riktigt förstår vart det började gå fel.
Men när jag står här nu med blödande hjärta. Så tar inte de andra jobbiga delarna paus.
Det känns som om jag knappt kan andas. Varje dag känns som en kamp att försöka leva och komma framåt.
Jag hittar små stunder.
Och jag planerar saker att se fram emot.
Vänner.
Familj.
Utbildning.
Ledighet.
Men jag kämpar där imellan..
Och undrar hur gjorde jag gjorde sist. För att vända och må så bra som den där sommaren innan han.
Jag behöver minnas.
