Upp och ner. Från lycka till sorg. Från lugn till ångest. 

Känns som om jag hinner känna allt på en dag.

 

Försöker bara följa med. Allt sker av en anledning, det som är menat är menat. Eller hur? Sluta överanalysera allt som sker omkring mig. 

 

Fokusera på mig. 

Vad behöver jag?

Fokusera på mina barn.

Vad behöver dom och vi tillsammans?

Fokusera på mitt jobb. 

 

Det är det jag ska göra. 

När pulsen skjuter och det blir jobbigt har jag hittat ett knep, äntligen. 

Spikmatta och kudde. Sakta bara släpper alla spänningar. Så tacksamt.