Att hitta tillbaka

 
Nu har jag börjat jobba. Det känns kul och utmanande. Lite kluvna känslor att lämna bort sina egna barn, men det är ändå okej. 
 
Jobbet får mig i alla fall att känna mig lite mer som mig själv och inte bara mamma-Martina. Dock så känner jag att jag inte riktigt har funnit min plats eller min roll på jobbet. Innan hade jag en tydlig ledarroll både i min barngrupp och bland mina kollegor. Jag är van att dra det tunga lasset själv, planera och genomföra det jag vill och har sällan behövt någon annans tillåtande. Så nu känner jag mig något vilsen nu när jag kommet tillbaka in i ett välfungerande team som har en plan och en struktur de följer. 
 
Men efter en givande timma hos min chef fick jag någonstans kontakt med min gamla roll, och mitt gamla tänk. och både hon och jag vet att jag ska tillbaka till min drivande ledarroll, dock ska jag lära mig att jag längre inte behöver göra allt själv. :) Men hon fick mig att tänka till och tro lite mer på mig själv.
 
Så nu är det dags för mig att ta några kliv fram och visa på nytt vem jag är och att jag kan!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

12 oktober

Jaha. Nu är man tillbaka. Herregud vilka blandade känslor det är. Och jag känner mig som en förvirrad liten myra haha. Men det ska nog bli bra.. behöver en dag eller två att spana in hur det går till och blivit varm i kläderna igen. 


Saknar redan mina små änglar dock. :) ❤


I have a dream..

 
Vissa dagar är saknaden efter en fyrbent bara lite för stor. ♥
 
Tänk en med kvalitéer som denna herre...
 
 
Men ett psyke och hjärta som min älskade N..
 
 
 
En dag kanske...
 
 

RSS 2.0