Det är ett år sedan jag flyttade in i min lägenhet. Vad jag älskar den. Vad jag har levt i den. Jag har hittat mig själv, tappat bort mig igen, letat och utvecklats. Så mycket har hänt. Känner att jag har levt, som i en berg och dalbana..

Men jag har de senaste månaderna satt ett lock på all ångest inom mig. Jag har ridit med på en lyckovåg, en trygg och stabil våg. Som läkt delar av mig som för ett halvår sedan gjorde så ont. 

Men problemet är att det som gjorde ont försvinner inte. Det bara kryper fram.. igen.. ofta kan jag bara räta till locket och fortsätta framåt.. Men inte alltid. För det som gjorde mig illa vill jag ändå ha.

När locket väl rasade av, brast jag. Och nu känner jag mig full av sorg på många sätt. Men ibland behöver allt komma fram. För om det är nått jag lär mig så är att jag inte har nått att förlora på att hålla inne mina känslor. 

Men för det fick jag betala den här gången och nu knackar ångesten på. Jag får återigen plocka upp och sätta ihop mig. Försöka hitta ut den rätta vägen framåt..