Allt inom mig sipprar förbi murarna och.. det bara exploderar ur mig. Mitt tålamod är inte som det var och jag känner mig som sämsta mamman som bara tappar det ibland. 

Det finns 100 situationer som uppstår under dagarna där pedagogen i mig vet att jag lyckas bäst genom att bara behålla lugnet och resonera men ändå lyckas jag slå på känslorna, irrititationen och den höjda rösten. Jag vet ju bättre, jag kan bättre.. 

Vet ju så väl att många känner liknande.. Det är inte lätt och speciellt inte när man är ensamstående. Man behöver vara där 100% hela tiden. Det är inte enkelt när det finns så mkt annat i livet som påverkar ens humör och hur man mår..