Trots Depp och nackspärr var det all in för glädje denna helg. 

Älskar att jag har så många härliga människor runt om, som kan ge mig sådan underbar energi. Tack!

 

Dock hjälpte det inte min nackspärr på traven, eller att jag sen fick hem två sjuka barn. 

Det liksom bara maler på, eländet. Mörker, tystnad, sjukdomar, vab..

 

Men trots det.. så gav mig helgen lite hopp, att jag ändå klarar det här. Jag kommer komma ur det tillslut.. dagarn som va gav mig hopp, trots att ångesten just nu ikväll är fullt påtaglig. Ångest, smärta, som om jag går sönder om och om igen. Men jag får påminna mig om känslan av glädje, att den kommer bli konstant tillslut. Ge mig själv tiden att läka bara.