Har liksom svårt att sätta ord på allt just nu, det är storm inuti mig. Men jag kan inte få ut det som jag brukar. 

 

Jag höll på kvävas och jag släppte på ångesten. Och i den kan ingen annan finnas, jag kan inte släppa in utan jag och bara jag måste igenom.

Hitta rätt igen. Hitta vad jag vill, verkligen känner och behöver. 

Och hur svårt det än kan vara att förstå och hur illa det än kan det göra andra, måste jag göra valen som är bäst för mig. Även om det innebar att släppa är något som man vet kommer saknas. Det är en smärta i sig, men rätt för stunden. 

 

Men jag känner hur det sakta släpper, jag flyter sakta uppåt, förstår och hittar mening kring vart mitt fokus bör vara.

 

Det kommer bli bra.