Nytt år, nya möjligheter. Eller hur var det man sa?

 

Jag skev här förra året med om hur viktigt det var att jag måste börja bli ärlig mot mig själv och vad jag vill och känner. Det är något jag faktiskt har jobbat med och blivit bättre på men ibland är ärligheten så jäkla läskig och svår. Jag blir rent utav vettskrämd av att bara vissa känslor och tankar finns inom mig. Hur vet man att man gör rätt val när det finns så många omkring mig som kommer påverkas av det. Men i slutändan måste jag väl alltid prioritera mig själv? Får man göra det när man har två andra vars liv jag håller i mina händer varje dag?

 

Jag har tänkt mycket på senaste tiden kring att verkligen leva sitt liv fullt ut. Gör jag det? Njuter jag av mitt liv och av mina val? Om jag gjorde det borde jag inte vara världens lyckligaste då? För just nu är jag bara trött, inspirationslös och på allmänt dåligt humör alldeles för ofta.Men jag visar sällan det. Utåt sett ska alltid den perfekta fasaden vara på, känner ni också så? Det mest känns övermäktigt just nu och när ska man hinna andas och fundera ut allt?

 

Det kommer bli intressant att se vad 2017 har att erbjuda. Mitt nyårs löfte blir att vara modig och våga delge min omgivning, sen återigen... lyssna ärligt på mitt hjärta.

~~