Here I am

 
Nu börjar jag bli varm i kläderna. Jobbet känns kul och viktigt. Börjar hitta min plats allt mer. Men saknaden av mina egna kottar ligger ändå där och gror. Så det är med blandade känslor jag jobbar 75%. Det är ju i grund och botten för deras skull, men för min egen skulle jag må bättre av att jobba 100%. Dock blir det inte så just nu. Jag måste lära mig att jag inte kan finnas på plats och vara tillgänglig och ha kontroll över allt. Men jag har planer ska ni veta, i mitt huvud planerar jag redan för nästa höst. ;)
 
Sen samtidigt som jag vill jobba och engagera mig mer. Så vill jag inte heller missa tid med mina barn.. Och jag suktar också efter egentid. Främst mer tid i stallet. Det är så frustrerande att dygnen har så få timmar. 
 
Nej ska grubbla vidare över ett glas rött. 
Godnatt!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0