Omfamna..

... ensamheten innan du kan göra vidare var det någon som sa. 

Känslomässigt så längtar jag efter att träffa någon och våga känna nått. Men mentalt orkar jag inte med denna dejtingdjungel just nu. Är det dags att backa bandet då? Omfamna den där ensamheten? 

För denna djungel av dejting och halvöppna dörrar ger mig mer huvudvärk just nu en glädje. Blir uppslukad i vad andra tycker om mig och blir stressad över att jag är själv. För ett tag sedan njöt ju jag av att vara själv? 
Hur.. När.. Varför förändrades det? 

Det blir en berg och dalbana av känslor. Glädje och nyfikenhet över matchningar och meddelande blandats med besvikelse och osäkerhet.. "Varför vill han inte ses?, Varför skriver han inte mer?"

Kanske bara behöver pausa från det här och fortsätta på det bra spår jag börjat bygga med fokus på min hälsa, träning, familj, vänner och alla annat som ger mig glädje just nu.  



Martina

mitt liv

RSS 2.0