Ni vet när man har en bra plan i sitt huvud. Nu ska det bli sagt, nu tar jag tillbaka kontrollen, nu står jag upp för mig själv. Men så bara faller hela ens mur och man bara dras med i känslan som uppstår. Och allt man tänkt säga bara försvinner. Ni fattar? Jag bara hatar när det händer. Jämt.