light in the dark
Känslan av ensamhet. Nu släppte jag på den igen. Så dumt. Men jag kan inte sätta fingret på vad den står för.
Ett behov av närhet?
Ett behov av uppmärksamhet?
Ett behov av bekräftelse?
Ett behov av kärlek?
Det senaste året har mina känslor åkt berg och dalbana. Jag har fått uppmärksamhet, släppt på mina känslor. Blivit avvisad eller avvisat. Det är tufft att bli sårbar för någon. Att släppa in, att bli sårad.
Jag är så trött på att utsätta mig för det om och om igen. Kan verkligen inte, fastän jag vissa stunder vill..
Samtidigt som jag saknar någon vid min sida, någon att skratta med, någon som gör mig glad när jag mår dåligt, någon som bara är där i min vardag.
Samtidigt blir jag arg på mig själv. Ska det vara "ljuset" i min vardag? En man? Jag borde vara mitt egna jävla ljus. Punkt.
Sista tiden är jag ju ändå uppe på ytan och dansar till och från. Jag måste bara lära mig att hitta dem stunderna oftare, tills jag tillslut håller mig kvar där uppe.
