Corona kom och världen, Sverige blev upp och ner. 

Den här sommaren är inte lik någon annan. De senaste månaderna har jag jobbat med att hitta mig själv igen, vem är jag? Vad vill jag med mitt liv nu? Allt går i 180 och det känns som jag sitter i en berg och dal bana som aldrig tar slut! Ena dagen är jag på toppen, jag känner mig stark,fri, lycklig, oövervinnerlig! Nästa dag är jag nere på botten, orken att ta sig igenom alla steg för förändring, vara en bra mamma, umgås och värna om människor omkring mig. Ett dygn på 24 timmar känns inte som det räcker till och stressnivån skjuter i höjden... När ska friden infinna sig, när ska man bara få njuta, få vara, få leva? 

Om mindre än två veckor är jag utflyttad från mitt hus. Närmare sex veckor inneboende. Är det sen det händer? När jag äntligen får nycklarna till mig egna hem. Är det då jag äntligen bara ska få njuta av mitt liv?