Men försöker jätte glädje och inspiration i dessa underbara skitungar. Men fan de gör mig galen också! Och det är riktigt jäkla jobbigt med två mammiga ungar! Blir så otroligt låst och kan sällan göra något för mig själv. Så vissa stunder känner jag mig inte ens som Martina längre. Jag vet liksom inte vart jag har tagit vägen. Känner mig alldeles för ofta bitter och ensam. 

Men vi har haft en bra vecka jag och twinsen. Men inatt var en jobbig natt så idag är jag bara sådär bitter igen...

Ut och försöka njuta av solen... och snön! :( Vart tog våren vägen?

Igår rockade vi sockor, gnällspikarna och jag.