De börjar bli stora mina kottar. Nu har vi ögonkontakt, de kan härma grimaser och idag kunde de till och med le lite åt mamma (mig) när jag pratade och höll låda med dem. Vi tränar i babygymmet både på mage och rygg. De är ganska starka båda två och lyfter på huvudet. M kan nästan lägga sig på sidan. :)

 

Får dock ofta känslor av att känna mig otillräcklig, dels när de är ledsna men också när det kommer till att stimulera dem, pratar jag med dem tillräckligt, har han/hon fått vara i mitt knä, borde jag sjunga mer, vara mer i babygymmet. Och framför allt det som kan ge mig mest ångest, ska jag hinna ut på promenad idag!? Att ta sig ut själv är ett projekt i sig, väldigt tacksam att F kan vara hos mamma på dagarna, då måste jag i alla fall inte ta mig ut.

 

Men....

 

.....i december flyttar vi från dessa trappor! ÄNTLIGEN! Vi ska flytta till en femma i Strömsholm, på bottenplan. Underbart, bara sju veckor till flytt så börja packa! :D

 

Så då blir det här med att ta sig ut med barnen varje dag enklare. Sen ska man fortfarande försöka hinna med allt annat jag vill hinna med barnen varje dag, men hittar mer och mer rutiner varje dag. :)