Det är ganska svårt att förstå att du verkligen är borta. Att du inte kommer vara där i hagen och gnägga-hej till mig när jag kommer till Törunda nästa gång. Det är som om jag inte vill förstå. Jag vill så gärna att du ska vara där i hagen men jag vet ju att du inte är det längre. Du galopperar förhoppningsvis runt på stora gröna ängar vid det här laget. Och jag vet att du slipper ha ont mera. Min älskade ängel. ♥