Jag är så glad att jag startade den här bloggen.

Den 14 april, 2006.

Jag har inlägg från Maj det året i den nu, jag raderade alla min första inlägg en gång, men minns dock inte varför.. men av någon anledning så gjorde jag det. Synd. För älskar att sitta och läsa gamla inlägg. Skrattar åt konstiga tankar och minns känslor som jag hade och upplevde då. Ett underbart sätt att titta tillbaka på sitt liv.

 

Det är sjukt vad tiden går fort. 2006... Det är 2012 nu. I sex år har jag suttit här framför datorn och skrivit om mitt liv, min vardag och mina åsikter och känslor. Jag har aldrig brytt mig om statestik och jag kommer nog aldrig få någon jätte skara läsare. Jag är ganska nöjd med er 10-20-30 personer som nu kikar in här var och varannan dag.

 

Men det är och kommer aldriv vara er läsare jag skriver för. Det är för mig och mitt välmående endast.

Även om jag på senare år faktiskt inte vågar skiva ut mina känslor på samma sätt som förr.. Då brydde jag mig inte om vilka som läste det och om jag kanske sårade dem. Men jag har lärt mig att ibland kan det skrivna ordet missuppfattas och att jag måste ibland tänka flera gånger på hur jag uttrycker mig när det kommer till vissa känslor.

 

Tro mig, jag har många opublicerade inlägg som jag skrivit för att skriva av mig men inte kunna publicera på grund utav rädsla för att såra andra, eller för att jag helt enkelt inte alltid vill dela med mig av vissa känslor.

 

Men till 90% är jag helt ärlig och är alltid helt och hållet mig själv här på bloggen.

 

Och jag ser faktikst inte varför jag skulle sluta. Känns som om den här bloggen stannar i mitt liv ett bra tag till. :)