Jag är en kontrollfreak - jag har alltså världens kontrollbehov.

Jag är också en perfektionist - allt ska vara perfekt.

Jag har alltid sett detta som ganska okej egenskaper. Genom att jag alltid kan känna att jag har gjort saker å ting så att jag är nöjd med det och jag kunde stå för det. När jag gick i skolan hade jag jätte svårt med grupparbeten till en början, för jag ville vara 100 % säker på att alla delar blev bra, även dem jag inte gjorde. Detta lärde jag mig hantera under gymnasiete/högskolan då det var mycket grupparbeten. Dessutom under högskolan så kunde man mera fritt välja vilka människor man skulle arbeta tillsammans med och på så sätt veta att saker å ting blev bra!

 

Men nu när jag har börjat jobba tycker jag att det har blivit värre. Speciellt nu när jag också arbetar med en person jag känner inte kan leva upp till en standard jag står för och vill visa föräldrar/kollegor. Så istället kan mitt kontrollbehov ibland nästan kännas som en börda då jag hela tiden tar åt mig mycket arbete, ibland mer än vad jag hinner med.Men om jag inte gör det själv blir det antingen inte gjort eller dåligt gjort.

 

Jag skulle så gärna vilja arbeta med en till människa mer lik mig - drivande, påhittig och ambitiös - som man kan bolla idéer med och fördela arbetet emellan. Min andra kollega/mentor kompletterar mig perfekt så är enormt tacksam att jag får arbeta och lära utav henne. Det är lyx! Men det skulle vara ännu lyxigare med ännu en person som kan berika vår verksamhet och som kan lära av. Nu gör två stycken ett jobb som ska delas på tre egentligen..

 

Vet inte riktigt vad jag ska göra.

Ska man puscha den här personen att ta ett kliv framåt eller ska man fortsätta slita?

 

Hjälp mig!