Händelserik vecka. Utbildning via vfu:n, vfu, arbetsintervju och farfars bortgång. Allt känns bara lite skumt. Massa plugg som komma igång också. Fy och usch. Jag behöver en semester och det är snart!

Nästa vecka är det både skola och vfu för mig samt tenta som man ska hinna förbereda sig till. Fight!

Känns som om jag inte ens tillåtit mig själva tänka på det här med farfar. Bara typ fem minuter efter beskedet. Sen back to work. Känner mig något irriterad över det hela. Varför ingen har berättat för mig om hur dålig han varit. Jag skulle velat haft en chans att få säg hej då jag också. Men det är ju inte direkt så att jag lyft luren själv och ringt heller. Man tror att de ska finnas föralltid. Lätt att vara efterklok.

http://tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=542170