Alltså.

Vi kan ju alla hålla med om att livet inte är lätt alla dagar och tro mig jag vet jag har nästa gått under en gång och jag vet inte hur jag lyckades ta mig ur då men det gick! Nu känns det nära ibland igen men av helt andra orsaker, orsaker som jag skämms över att de låter mig gå under. Jag borde verkligen släppa det som varit nu för det är inte värt att grubbla och sörja över med, det var ju jag som mådde dåligt av det? Så varför inte släppa taget om det bara. Varför ska det vara så svårt? Jag borde kanske satt stopp för det för länge sedan som alla sa till mig men det var nått som jag trodde fanns där som jag ville ha men jag antar att jag hade fel. Det är jobbigt att se och höra om dig hela tiden. Och för första gången känns Västerås, Hallsta, Kolbäck ja allting så jävla jävla litet. Jag vill bara släppa taget nu, vet inte ens varför jag håller fast fortfarande. För det gör ju bara ont! Jag vill bara må bra igen nu.

Ska bli skönt att få komma bort härifrån snart! Bara ett par dagar kvar nu.



Ge mig sommar sen.

~~

Everytime I try to fly, I fall
Without my wings, I feel so small

And everytime I see you in my dreams
I see your face, you're haunting me

At night I pray
That soon your face will fade away