På måndag är det tre och en halv vecka kvar. Jag borde vara så himla glad, sprallig och helt ja jag vet inte vad men det är jag inte.

Jag är rädd. Jag är ledsen.

I skolan när alla pratar student och allt omkring blir jag glad och börjar längta men sen kommer jag hem och börjar tänka på hur det är och hur situationen har blivit. När skolan är slut vad händer då? Ses vi aldrig mer? Hur ska jag då veta? Jag blir ledsen, jag vet inte hur jag ska komma över allt.

Jag saknar tiden innan så himla mycket.

Jag saknar pappa otroligt mycket. Jag vill verkligen att han kommer hit.


Jag orkar snart inte mer. Min  kropp orkar inte mer. Jag tror jag har ont på de mest konstiga ställena..

Jag vill ha ett jobb så man vet att framtiden är något säkrad. Blir mer och mer nervös. Alla har jobb utom jag.

Fast ändå trot all "elände" ser jag fram emot studenten, trots rädslan över vad jag kan förlora och inte få.


Akon -Once In A While